A smile

Efter min lektion imorse var slut, så bestämde jag mig för att bege mig till lägenheten och slökolla tv. Men så såg jag Micke på stan. Han har lämnat Hässleholm och är i Halmstad nu (som han skulle för två veckor sen) och han har väntat på att se mig så jag bara sprang fram och kramade honom och sen satt vi och snackade massa, typ två timmar, och sen hade jag lektion och nu är jag på skolan men ska träffa han igen vid kvart i fyra.  En underbar vän, från mitt umgänge i Hässleholm är här.
Jag är inte ensam.
Micke är jävligt bra också.
Men ikväll blir det Hässleholm.

Men jag ler.
Tänk vilken jävla social människa man är, och hur dåligt jag mår i ensamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0