Gynning är den rätta känslan i länken i sig
Ikväll tittade jag på filmen om Benjamin Buttons liv, åh min gud vad den var jobbig att se. I början tyckte jag att den var banal. Men sen efter en timme satt jag fastnaglad på ena sidan soffan och vissa meningar liksom ekar fortfarande i huvudet på mig. Jobbigt att vara han, jobbbigt att vara mig, jobbigt att vara människa överhuvud taget när allt vi gör är att vänta på döden, för varje dag som går kommer vi närmre och jag hatar det. Jag är så jävla rädd för att dö så det inte är riktigt klokt. Mer rädd för döden än något annat. Jag förtränger den med stress och högklackade GUCCI skor. Jag vill inte se vad som håller på att hända med vår planet för att jag är så jävla rädd. Kanske är det därför jag inte gör något, kanske är det därför som jag inte stannar upp och funderar för mycket, för att det är lättare att köpa de där GUCCI skorna och vandra berusad igenom livet, med ett skratt som ekar när vi dör.
Men snälla döm mig inte för att jag är rädd, utan för att jag är ärlig