kärlek var ändå aldrig för mig .. så är det. (det är ödet skrivit i stjärnorna)

Jag stod i fönstret i ett hus vid havet.

Jag såg henne komma genom trädgår´n där

Jag tror inte att hon visste att jag såg eller hörde

Men jag såg o jag hörde hur hon sjöng, tyst för sig själv:


Kärlek är för dom, dom som har tur,

Kärlek är för dom, dom som har tur.

Kärlek är för dom, kärlek är för dom.

Kärlek är för dom.

Jag körde neråt mot den gyllene staden,

Frågade flickorna som stod längs vägen.

Dom bara stirrade ner i marken o sa:

Min herre ni, ni vet ingenting, ni vet ingenting.

Kärlek är för dom, dom som har tur.

Kärlek är för dom, dom som har tur.

Kärlek är för dom

Kärlek är för dom

Kärlek är för dom

I kvarteren bakom stationen, jag frågade poeterna som satt där på rad

Dom bara glodde kaninögda rakt fram,

Till slut, till slut sa en av dom:


Vad kan vi om sånt?

Kärlek är för dom, dom som har tur

Kärlek är för dom, dom som har tur

Kärlek är för dom

Kärlek är för dom

Vad kan vi om sånt?

Kärlek är för dom

Kärlek är för dom

Kärlek är för dom

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0