Kyss!
Har mens på datan, enda sen igår natt. Jävla bajs. Sölkorv. Vill youtube:a men allt söööölar så linn+tålamod vet ju alla är lika med noll, och ändå har jag aldrig fattat matte. Anyway, nu glömde jag va jag skulle skriva.... därför jag aldrig fattat matte - det gör mig hjärndöd.- och jag är aaaakeeedemiiiiker. På riktigt.
Kom att tänka på något seriöst innan idag, innan jag druckit något. Under alla åren jag hade anorexi, och sen bulemi, - men tänker inte påpeka bulemin nu. Men hur jävla ångest jag alltid hade för min mage , - ja jag hade ångest för ett halvt glas vatten om dagen när allt va som värst och jag va som sjukast, men idag när jag klassas som frisk, efter anoxicenter i varberg (som räddade mig) och bulemiperioden också va över så kan jag erkänna att jag aldrig kommer ha en frisk relation till mat. Det vet jag och kommer inte sticka under stolen med. Men detta med just maggrejen, när jag vägde runt 40 kil kunde jag klämma på magen och ha ånges, idag väger jag mellan 59-61, och JA- jag har mage och min kropp är tydligen format så. Jag får en klumpmage. Jag tål fysiskt inte de dåliga kolhydraterna (pasta, bröd, ris) och sådant har jag inte ätit på flera år, och det handlar om min magtarmsjukdom och inte om någon bantning. Men så enkelt är det nog, - you either like me or not.
Min darling får kela min mage, vilken känns väldigt svårt för mig. Bara Tony som fått göra det förut. Jag har stora komplex över att min mage inte är platt som alla andra brudars men så ibland kanske man bara acceprerar att bli älskad helt. Med klumpmage. För det kommer jag nog alltid ha. Nu som 60 kila:re och även som 40:kilare. Mitt fett älskar min mage, dom två är bästa vänner, och vi tre är värsta ovänner.
Men jag lever livet istället.
jag sölar med klumpmage, men jag mår bäst iaf. Tur jag är kock!
Kom att tänka på något seriöst innan idag, innan jag druckit något. Under alla åren jag hade anorexi, och sen bulemi, - men tänker inte påpeka bulemin nu. Men hur jävla ångest jag alltid hade för min mage , - ja jag hade ångest för ett halvt glas vatten om dagen när allt va som värst och jag va som sjukast, men idag när jag klassas som frisk, efter anoxicenter i varberg (som räddade mig) och bulemiperioden också va över så kan jag erkänna att jag aldrig kommer ha en frisk relation till mat. Det vet jag och kommer inte sticka under stolen med. Men detta med just maggrejen, när jag vägde runt 40 kil kunde jag klämma på magen och ha ånges, idag väger jag mellan 59-61, och JA- jag har mage och min kropp är tydligen format så. Jag får en klumpmage. Jag tål fysiskt inte de dåliga kolhydraterna (pasta, bröd, ris) och sådant har jag inte ätit på flera år, och det handlar om min magtarmsjukdom och inte om någon bantning. Men så enkelt är det nog, - you either like me or not.
Min darling får kela min mage, vilken känns väldigt svårt för mig. Bara Tony som fått göra det förut. Jag har stora komplex över att min mage inte är platt som alla andra brudars men så ibland kanske man bara acceprerar att bli älskad helt. Med klumpmage. För det kommer jag nog alltid ha. Nu som 60 kila:re och även som 40:kilare. Mitt fett älskar min mage, dom två är bästa vänner, och vi tre är värsta ovänner.
Men jag lever livet istället.
jag sölar med klumpmage, men jag mår bäst iaf. Tur jag är kock!Kommentarer
Trackback
