comfortably numb

Jag vill inte vara i denna staden.
Jag har vart arbetslös exakt en vecka och det tar nästan död på mig.
Jag vill ha ett lugnt fridfullt förhållande.
Jag vill jobba, jobba, jobba.
Det förstör mitt hjärta att leva med en missbrukare. Vi bor inte tillsammans dock, men det kör knivar rakt in i hjärtat när han ska hålla på med skitet.
Och Mats skiter i mig också, - jag vill bara veta vad det är jag gjort honom.

Jag har vart arbetslös en vecka och redan nu är all enerig slut. Så fungerar jag. Jag vill arbeta, jag vill vara med friska, glada människor (sådana jag vart med i sommar)
Nu är jag tillbaka i stan. Med samma folk jag åkte ifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0