´coz we livin´on the edge.... aerosmith kickar

Jag kommer på mig själv med att tycka mitt liv är bisarrt. Av många anledningar. Ohh, skulle kunna rada upp alla orsakerna, men nää.
Jag mår ju bra.
Men ingen har väl sagt livet är lätt?

Jag drömmer om att reach the top, - samtidigt som jag älskar att vakna i ett rum fullt av folk sen igår och överallt ligger det pizzakartonger, ölburkar, ciggisar, - I like that. Gärna någon skiva på repeat som man ska störa sig på oxå.

Självklart kommer jag att reach the top. Ni ser inte mig om något år med en snorig unge hängande på höften och gnällandes på staten.
Barn är underbart och givetvis kommer jag och min framtida karl fixa de finaste kidsen som finns. Men inte än.

Livet är fucking bisarrt. Jag klandrar inte folk som inte pallar, - men grejen är den att man aldrig ska ge upp.

Messade Maggan (darlings ex), om när de kommer imorgon så får hon ta med sig sin egen kudde. Säng och täcke finns här, - hallen bredvid mitt rum.
Och gud, det kittlar i magen att jag ska sova med min honeypie. Han kramar bäst och jag vet inte någon som kysser bättre än honom. Helt ärligt. Och jag har ju kysst en del. Det har ni oxå era jäkla snuskisar... Mats är iaf värst. Min Matsbästis ljög ihop att han stoppat äckelpäckel k*k i en brutta igår men sen idag kom han på att han ljög... rätt ironi att det skulle hända i kulan-parken. Iof, been there, down that... got the tshirt... men Todde har oxå bajsat där. Tänk lite, sweetiepieMatsdarlingsötis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0