i´ll never will forget my memories. I miss you so much.
Lyssnar på Helen Sjöholm. Hon och Sissel är... - ja jag finner inte ord.
Helen lyssnade jag hela tiden på under månaderna på anorexicenter, och jag minns hur jag skulle få ha min "egen stund" där inne i det där lugna rummet, på såna där 70tals-puffar som är fyllda med såna grejs som formar sig efter sin kropp, - minns inte namnet. Spelar ingen roll. Det fanns iaf två sådana i det där rummet, på anorexicenter i Varberg. En för sig och en för sin behandlare. Men jag brukade vilja ligga där inne själv och lyssna på denna skiva, - Kristian från Duvemåla (några år tidigare såg jag, textil och einar denna teater i sthlm) och dessa texter betydde så mycket. Jag spelade alltid för högt, så behandlarna på anorexicenter bad mig alltid skruva ner. Jag skruvade upp. Låt mig vara i min värld.
Musik som är verklig för mig och pulserat hela mitt hjärta:
- http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8 (vackraste som finns. Många nätter många tårar)
- http://www.youtube.com/watch?v=a2idVI73ais (flertal timmar på replay , anorexicenter varberg. Min värld. analysering text, utan mina ätstörningar visste jag inte, svårt att veta o därför twistade jag denna låt. I mitt dåsjuka sinne)
- http://www.youtube.com/watch?v=xKd8mnbKmZU&p=DCFF1CB4B90F6605&playnext=1&index=48 (och Sissel. Morfarsmusiken , denna skiva kommer nog alltid vara den som värmer mitt hjärta. Samt får mig att gråta för varje gång. Gud, va jag saknar honom.)
- http://www.youtube.com/watch?v=vtK3Ve7ReFk&feature=related - jag vet jag lagt ut Sissel förut, men om någon bara skulle förstå... flera månader, nätter, - bara denna skiva, noll sömn. Och min morfar hade gått bort. Min fina morfar.
Helen lyssnade jag hela tiden på under månaderna på anorexicenter, och jag minns hur jag skulle få ha min "egen stund" där inne i det där lugna rummet, på såna där 70tals-puffar som är fyllda med såna grejs som formar sig efter sin kropp, - minns inte namnet. Spelar ingen roll. Det fanns iaf två sådana i det där rummet, på anorexicenter i Varberg. En för sig och en för sin behandlare. Men jag brukade vilja ligga där inne själv och lyssna på denna skiva, - Kristian från Duvemåla (några år tidigare såg jag, textil och einar denna teater i sthlm) och dessa texter betydde så mycket. Jag spelade alltid för högt, så behandlarna på anorexicenter bad mig alltid skruva ner. Jag skruvade upp. Låt mig vara i min värld.
Musik som är verklig för mig och pulserat hela mitt hjärta:
- http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8 (vackraste som finns. Många nätter många tårar)
- http://www.youtube.com/watch?v=a2idVI73ais (flertal timmar på replay , anorexicenter varberg. Min värld. analysering text, utan mina ätstörningar visste jag inte, svårt att veta o därför twistade jag denna låt. I mitt dåsjuka sinne)
- http://www.youtube.com/watch?v=xKd8mnbKmZU&p=DCFF1CB4B90F6605&playnext=1&index=48 (och Sissel. Morfarsmusiken , denna skiva kommer nog alltid vara den som värmer mitt hjärta. Samt får mig att gråta för varje gång. Gud, va jag saknar honom.)
- http://www.youtube.com/watch?v=vtK3Ve7ReFk&feature=related - jag vet jag lagt ut Sissel förut, men om någon bara skulle förstå... flera månader, nätter, - bara denna skiva, noll sömn. Och min morfar hade gått bort. Min fina morfar.
Kommentarer
Trackback
